HEMKOMMA hem3~kom2a, v. -kommer, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för övr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -KOMNING (†, Lind(1738: hemkomning-öl), Dens.(1749; under hemkomst)); jfr HEMKOMMA, sbst.,HEMKOMST.
Ordformer
(heem- c. 1540—1686. hem- 1535 osv.)
Etymologi
[fsv. hemkoma; jfr d. hjemkomme, t. heimkommen]
1) till HEM II 1 a, 2 a: (åter)komma till sitt (stundom ngns) hem l. till sin hembygd l. sitt hemland; numera särsk. i p. pr. o. p. pf. G1R 10: 95(1535). Erchebiscop Jacop .. war heemkommen ifrå Room. OPetri Kr. 269(c. 1540). Att rosorna genast, som de hemkomma, uppackas och jordslås. Lind Egnahemsträdg. 101(1913).
2) (†) till HEM II 3 a γ.
a) tillfalla; jfr HEMFALLA 1. Föregifvandes att sedan saaken är gången till hofrätten, böra och bötherna hofrätten heem komma. VDAkt. 1682, nr 172.
b) vederfaras l. hända (ngn). Att mig inthet förfång heemkomma skall. VDAkt. 1686, nr 115.
Ssgr (till 1; alla i bet.: hemkomstöl; †). Anm. Se vidare under HEMKOM-ssgr: A: [till p. pf. n.] HEMKOMMIT-ÖL. JTBureus(1604) i 2Saml. 4: 35.
