publicerad: 1930
HEMKALL hem3~kal2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(heem- 1636—1664. hem- 1648 osv. -kall 1636 osv. -kaal 1640. -kal 1643)
Etymologi
[jfr HEM I 2; senare ssgsleden är av ovisst urspr.]
(förr) i fråga om indelningsvärket: i vissa naturaförmåner (ss. spannmål, hö o. halm, i äldre tid ofta husrum o. kost, stundom husrum o. vedbrand) l. i pängar ss. ersättning för dessa naturaförmåner utgående del av soldats l. båtsmans avlöning; urspr. särsk. om förmånerna i fråga ss. ersättning åt soldat l. båtsman som icke hade boställe l. till vars boställe icke hörde åker- o. ängsmark; äv. med inbegrepp av bostället; förr äv. övergående i bet.: hemkallshemman. Aldenstundh soldaterne allenast haffva heemkall hoos bönderne. RP 6: 182 (1636). Skulle .. någon Öfwer- eller Under-Officerare wilja twinga af Bonden mer, än som han efter wanligheten bör utgifwa uti hemkall eller servicer .., wil (osv.). LMil. 1: 124 (1681). Där ingen lägenhet til åker och äng finnes, upbygger Roten likväl Knecktestugun och gifver Soldaten årligen för hemkallet två tunnor spannmål, tu lass hö och ett tiog halm; Eller niuter han husrum hos Bonden, och för kåsten af Rotebönderne, två tunnor Spanmål och två Lisspund goda matperzedlar. Abrahamsson 405 (1726). Då flere hemman från äldre tider, emot befrielse från rotering, varit anslagne till ”hemkall” för lägre officerare, hvilka der skulle erhålla husrum och ved m. m. KrigVAT 1855, s. 19. (Bland soldatens löneförmåner märkas) hemkall, bestående af spanmål samt hö, halm (2 tunnor säd, 2 sommarlass hö, 1 à 2 tjog halm). BtRiksdP 1869, I. 1: UnderdMem. s. 40. VästmFmÅ 16: 44 (1926).
Ssgr (förr): HEMKALLS-BÅTSMAN~20 l. ~02. båtsman som hade ”hemkall” i stället för boställe. RARP 16: 328 (1697). Mankell Krigsm. 321 (1865). —
-HEMMAN. hemman där soldat hade husrum o. åtnjöt vissa naturaförmåner; äv.: hemman från vilket ränta (i pängar l. naturaprestationer) utgjordes till ngt visst regemente för att användas till soldaternas avlöning. Capitainen vid Delsbo Compagnie, af Kongl. Helsinge Regementet, hafver sitt hemkalls-hemman uti gården N:o 3 i Hagen. Lenæus Delsbo 124 (1736, 1764). PH 5: 3238 (1752). Bonsdorff Kam. 103 (1833). —
-PÄNNINGAR, pl. i pängar utgjort (utgjord) hemkall l. hemkallsränta. RARP 4: 477 (1650). Crusenstolpe Mor. 4: 71 (1841). —
Spoiler title
Spoiler content