SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HENA, sbst.2, äv. HENNA, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(he(e)n- Broman Glys. 3: 153 (c. 1730), Heinrich. henn- ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 80 (1737: hennor, pl.). hän- Verelius, ÅgerupArk. Bouppt. 1750 (: hänekjd))
Etymologi
[sv. dial. hena, henna, hänna, ung get l. ung tacka, i sht sådan som ännu icke haft ungar; nära besläktat med nor. dial. hadna, isl. haðna, ung get; äv. besläktat med mht. hatele, hatel, get, sydt. dial. hattle(n), hätteli o. d., get, honlamm, samt medeliriska cadla, get, o. lat. catulus, unge]
(†)
1) ung get (som blott en gång fått killingar). Verelius 102 (1681). Heinrich (1814).
2) honfår, tacka. Lind (1749). jfr TACK-HENA.
Ssg (†): HENE-KID. (hänekjd) till 1: killing av honkön. ÅgerupArk. Bouppt. 1750.
Spoiler title
Spoiler content