SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
TACKA tak3a2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or (CivInstr. 13 (1547) osv.) ((†) -er HFinlH 4: 286 (1556), PErici Musæus 2: 131 a (1582: lambetacker))
Etymologi
[sv. dial. tacka, äv. tackera, ss. lockrop på får; möjl. i sekundärt avljudsförh. till TICKA, får)]
1) får av honkön; företrädesvis om vuxen hona av får; jfr BÄGGA, BÄNGSA, FÅRA, sbst.1, GIMMER, SMALA, sbst.1 Item schall mann och wethe .. huru mång Lamb aff beggie slaghen bådhe gumssar och tackor, åårligen thillafflatt bliffuer. CivInstr. 13 (1547). Man skall alldrig bruka Gumsar för än de ähro 3 Åhr, icke heller släppa Tackan till honom för än effter 2 Åhr. Rålamb 13: 61 (1690). Honan (av fårsläktet), eller Tackan, saknar hos osz nästan alltid horn. Hartman Naturk. 179 (1836). Baggarne hafva vid sista klippningen lemnat 5,35 kgr. och tackorna 3,86 kgr. ull i medeltal. Nathorst LandtbrSk. 65 (1896). Barbro bräkte någonting. Det lät som en tacka, som inte hittar hem. Widegren FrkSolst. 125 (1936). Som framgår av diagram 6 har antalet får (tackor, baggar och lamm) ökat under den senaste tjugofemårsperioden och utgjorde 1978 ca 387 000. LantbrABC 23 (1980). — jfr AVELS-, BLIND-, LAMM-, MERINO-, MJÖLK-, MODER-, PÅSK-TACKA m. fl.
2) i bildl. anv. av 1, om person (oftast kvinna), ss. senare led i ssgr, se t. ex. RALL-, SKVALLER-, SLABBER-, SLADDER-, SLAMMER-, STYGGE-TACKA.
Ssgr: A: TACK-HENA, äv. -HENNA. (†) honfår, tacka. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 80 (1737). —
-HUD. (numera bl. tillf.) = -skinn. GripshR 1556, s. 181. —
-LAMM. (tack- 1727 osv. tacke- 1555—1764) lamm av honkön. GripshR 1555, s. 13 a. Lamben kallas så hela det första året, antingen Gumse-Lamb eller Gimmer och Tacke-Lamb. Alströmer Får. 1 (1727). Skänk tacklamm till fattiga familjer i Norrland. SvD(A) 12 ⁄ 4 1942, s. 12. —
-SKINN. fårskinn av tacka. DA 1768, nr 36, s. 5.
B: TACKE-LAMM, se A.
Spoiler title
Spoiler content