[jfr t. hepatisch, eng. hepatic, fr. hépatique; av lat. hepaticus, av gr. ἡπατικός; adj. till ἧπαρ (se HEPAR)]
I. (föga br.) med. som har avseende på levern; förr äv. om läkemedel: som är värksam mot leversjukdom(ar). Hepatiskt medel. Dalin(1852). Cannelin(1921).
II. (†) kem. som har avseende på ”hepar” o. liknande svavelföreningar; som har lukt av dylika föreningar, i sht av svavelväte; svavelhaltig; särsk. i uttr. hepatisk luft l. gas, svavelväte. Bergman Jordkl. 2: 197(1774). Hepatisk luft. Scheele Bref 395(1780). Hepatiskt vatten. Keyser Kemien 1: 271(1869). WoJ(1891).
