SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HEPTAGON häp1tagå4n, äv. hep1-, ngn gg -gω4n (hepptagå´n Dalin), r. (l. m.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. heptagon, fr. heptagone; till gr. ἑπτάγωνος, sjuhörnig, av ἑπτά, sju (se d. o.), o. -γωνος (se -GON, sbst.2). Jfr HEPTAKORD, HEPTANDRIST]
mat. (regelbunden) sjuhörning l. sjusiding. Sturtzenbecher (1805). 2NF (1909). — särsk. (†) bef. om fästningsvärk (i bastion- l. stjärnform) som bildar en sjuhörning. Rålamb 8: 16 (1691).
Spoiler title
Spoiler content