HEPTAKORD häp1takå4rd, äv. hep1-, äv. -kor4d, i bet. 1 (o. 2?) r. l. n., i bet. 3 n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äv. =.
Etymologi
[jfr t. o. eng. heptachord, fr. heptacorde; till gr. ἑπτάχορδος, adj., sjusträngad, av ἑπτά, sju (jfr HEPTAGON), o. χορδή, sträng (se DEKAKORD)]
mus.
1) (i fråga om forntida gr. förh.) harp- l. lyrliknande instrument med sju strängar. Envallsson MusLex. (1802). Ekbohrn (1904).
