HERALDIK he1raldi4k, äv. her1-, r.; best. -en. (förr äv. med mer l. mindre fr. stavning)
Etymologi
[liksom dan. o. t. heraldik av fr. (science) héraldique, urspr. adj. (se HERALDISK); jfr eng. heraldry]
urspr.: läran om de igenkännings- l. ättmärken som från 1100-talet till 1500-talet användes på sköldar o. hjälmar (i sht vid torneringar); senare: läran om sköldemärken (”vapen”); jfr BLASONG; stundom konkretare, om heraldisk bildframställning. Teoretisk, praktisk heraldik. Inledning till heraldiken. Uggla (1746; boktitel). Fleetwood Herald. 38 (1917). Fogelqvist ResRot 69 (1926; konkretare).
