publicerad: 1931
HERREDAG hær3e~da2g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(herr- 1621—1797. herra- 1527—1604. herre- 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. härra-(härre-)dagher; jfr d. herredag]
(i fråga om sv. förh. numera bl. hist.) urspr. o. eg. benämning på riksmöte i vilket bl. de andliga o. världsliga stormännen deltogo; i Sv. under 1500- o. 1600-talen, stundom ännu under 1700-talet, äv. användt om större riksmöten vid vilka äv. lägre frälsemän, borgare o. bönder voro närvarande (i denna bet. under 1600- o. 1700-talens lopp småningom ersatt av RIKSDAG); förr äv. om andra möten mellan stormän (från samma land l. olika länder). Utskriva, förr äv. (ut-) stämma herredag. SthmSkotteb. 1521, s. 224. Ati (dvs. att I) .. forscriffwet haffwe en almendelig herre dagh ath stondha wti kopenhaffn .. emellan Danmarkis Swerigis och Noregis rikis raadt. G1R 1: 198 (1524). Tå .. (konungen) Rådh sitt förskrijfuer, eller herredagher uthstemner. Lagförsl. 202 (c. 1609). Gud vet hvad godt de uträtta på denne Herredagen. Dalin Arg. 2: 164 (1734, 1754). De denna tiden (dvs. under medeltiden, i Spanien) brukeliga Herredagar .. bivistades blott af Adeln och Clericiet. Eberhardt AllmH 3: 345 (1776). 3NF 1: 584 (1923).
Ssgr (numera bl. hist.): HERREDAGS-AKT. (†) jfr AKT, sbst.1 II d. PJAngermannus Vthl. 46 (1623). RARP 3: 129 (1640). —
-BONDE. (†) jfr -ALLMOGE. RP 9: 115 (1642). Svedelius Repr. 139 (cit. fr. 1672). 2RA 3: 747 (1734). —
-FOLK. (†) herredagsmän. RP 1: 139 (1629). Här är dyrt at lefva för Herredagsfolket. 2RARP I. 2: 226 (1720). —
-KARL. (förr) herredagsman (i sht av bondeklassen). VinkällRSthm 1594. Tessin Bref 1: 112 (cit. fr. c. 1685). 3NF 9: 928 (1928; i fråga om förh. på 1600-talet). —
-MAN ~man2. (förr) ledamot av herredag; riksdagsman. VinkällRSthm 1594. Herredagsman af allmogen. PH 1: 99 (1719). 3NF 9: 928 (1928). —
-PÄNNINGAR, pl. (förr) kam. arvode som utgick till herredagsman (i sht av bondeståndet); utskyld avsedd för detta ändamål. SynodA 2: 64 (1612). Begärte Bönderne, at Herrarne vele låtha dheres bönder hielpa gifva herredagspenningar. RARP 9: 125 (1664). Då riksdagarna blefvo långvarigare, begärde och erhöllo bönderna på allmän bekostnad så kallade herredagspenningar. Fryxell Ber. 8: 204 (1838). BonnierKL 5: 690 (1924). —
Spoiler title
Spoiler content