SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1931  
HERRSKAP hær3~ska2p, sbst.1, n. (G1R 1: 22 (1521) osv.) ((†) r. l. m. RARP 7: 150 (1660), Hiärne 2Anl. 360 (1706)); best. -et; pl. = (G1R 4: 219 (1527) osv.), äv. (numera i sht bygdemålsfärgat) -er (HFinlH 2: 252 (1545), Östergren (1927)).
Ordformer
(her- 15261880. herr- 1521 osv. herre- 15541915 (arkaiserande). här- 15311902. härr- 16671893. häär- 16201635. -skap (-scap, -schap) 1521 osv. -skafft(h) 15451612. -schapt 1610)
Etymologi
[fsv. härskap (her-, herr-), liksom fd. herrskab, d. herrskab, efter mnt. herscap, herschap, motsv. fht. herscaft, t. herrschaft, till mnt., fht. hēr, adj., hög, förnäm m. m. (se HERRE); i dan. o. sv. har ordet i form o. bet. tidigt anslutit sig till HERRE]
— jfr ADELS-, ARV-, BOMULLS-, BORG-, GRANN-, LANDT-, LIVS-, SMÅ-, STADS-, UNG-, ÖVER-HERRSKAP m. fl.
1) (numera bl. i historisk l. vitter stil, med starkt ålderdoml. prägel) härskarmakt, herravälde, herradöme (se d. o. 1); makt, välde. RA 1: 240 (1538). Regera öfwer en Menigheet, med orättferdigheet, är mera en träldom än Herskap. Fosz 186 (1621). Förnuftets herrskap i andeliga saker. Bælter Christen 312 (1743, 1748). Litthauens benägenhet att underkasta sig svenskt herrskap. Carlson Hist. 1: 112 (1855). Kjellén Storm. 2: 177 (1905).
2) (†) område varöver ngn härskar l. är styresman; herradöme (se d. o. 4); domän; regentskap; välde; (små)rike; äv. oeg. o. bildl. Iudea medh sijn tilhöring war delat j fyra Herskap. GlMat. 14: 1 (Bib. 1541). Svea Rike och dess underliggande Land och Herrskaper. PH 6: 4212 (1756). Öfverallt, i känslans, i tankans, i fantasiens herrskaper, medförde han sitt lynne, sina begär. Rydqvist i 2SAH 12: 317 (1827). Den mängd af småstater och herrskaper, hvaraf .. (Tyskland) är uppfyldt. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 353 (1856). — särsk.
a) om härad. Kongl. M:tz ståttholdere, hofmester och lagförere vthi Östergötlandhi Walkebo härskap. SvTr. V. 1: 102 (1596).
b) (i fråga om utländska förh.) provins (av visst slag). Brask Pufendorf Hist. 255 (1680; t. orig.: Herrschaften). Chr. Columbus, bördig af det Genuesiska Härskapet Nervi. Holm NSv. 13 (1702). Lenæus Hübner 139 (1726). Staden och herrskapet Wismar. 2RA 3: 768 (1734). Dalin Vitt. 4: 123 (1739).
c) jordegendom l. landområde som ngn innehar ss. förläning; adelsgods, riddargods; grev- l. friherrskap; hertigdöme. HT 1920, s. 104 (1625). Alla Norrköpings Besluts-Gods och Herrskaper uti Sverige och Finland .. skulle (enl. beslut år 1680) hemfalla, och .. till .. Kronan indragas. Botin Hem. 2: 203 (1756). Wallenstein återfick sina förlorade gods, och dessutom som serskild belöning herrskapet Friedland. Fryxell Ber. 6: 209 (1833). IllSvH 4: 269 (1880).
3) (†; jfr dock b) om sammanfattningen av de personer som ha att befalla l. råda (över ngn l. ngt), härskare, ”herrar”, överhet, överordnade, myndighet; äv. om enskild person: överordnad, ”herre”, myndighetsperson, husbonde, principal. The togho granneligha wara på honom (dvs. Jesus) .., på thet ath the skulle .. öffuerantwarda honom herscapit och j landzherrans wold. Luk. 20: 20 (NT 1526; Bib. 1917: överheten). Såå warder nw thetta (dvs. det fjärde) bodhet retzlighan hollet, när man är wälwilieligha sinom fadher och modher och herskap lydog och wndherdånig. OPetri MenFall 27 (1526). Nådhelöst Herskap är Gudh leedt. SvOrds. B 7 a (1604). Grefvinnan högvälborne fru Maria Gustava Gyllenstierna såsom rådande härrskap i Dörarpe Sockn. VDAkt. 1724, nr 325. Holmberg Bohusl. 3: 415 (1845). — särsk.
a) oeg. o. bildl. Sinn liufweste Herrskap, Thet dygdigste Kwinnkiön sätter then Gåtan hijt, Then som Träl är. Lucidor (SVS) 400 (1674).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande) regering, styrelse; äv. om enskild person: regent, härskare, furste. Man seer wel huru thet pläghar tilgå ther vndersåterne wilia sielffue fördrijffua theres ondha herrskap. OPetri Kr. 116 (c. 1540). De Muskowiske och flere det Ryske Rijkedtz Herskap. SUFinlH 4: 103 (1612). Detta Herrskapet (dvs. hannoveranska hovet, skall) hafva inlåtit sig i en eller annan förbindelse med Czaren och Dannemark. JGWerwing (1714) i 2Saml. 1: 42. De .., som uti fremmande Herrskapers tjenst äro. PH 6: 4697 (1757). (General Armfelt) togs i huldt försvar af det herreskap, som nu öfvertagit rikets styrelse. Högberg Vred. 3: 413 (1906).
4) koll., om personer ur de högre l. bildade samhällsklasserna.
a) (†) herrar (se HERRE 2), herremän; herreklass(en), herrestånd(et). Swerigis Rijkis både Andeligit och Wärdzligit Herrskap. G1R 1: 22 (1521). (Sv.) Herskap .. (eng.) Gentry. Serenius (1741). Flertalet af det svenska herrskapets nu lefvande individer. Almqvist Fattigd. 20 (1838). — särsk. om barnen i en furstlig l. adlig familj; i uttr. (det) unga herrskapet o. d.; jfr 5. Then bygningen K. M. och unge herskapet pleger vare udi. G1R 22: 342 (1551). Han var Jnformator hos Herr Fendrich Ulfsax unga herrskap. VDAkt. 1790, nr 524.
b) (vard.) allmännare: ståndspersoner, personer ur de högre l. bildade klasserna, ”finare folk”, herrskapsfolk; ofta i pl., stundom svårt att skilja från 5. SDS 1910, nr 142, s. 8 (1731). Jag önskade det så stora Herrskaper måtte här bo som husen voro dyrbara til. Dalin Arg. 1: 157 (1733, 1754). Sedan Herrskaper mer och mer började bo i Landet (dvs. Värmland). Fernow Värmel. 182 (1773). Här (dvs. i Fagerhult) är intet Herrskap. Osbeck Lah. 230 (1796). ”Det är således din mening att göra herrskap af mig”, — sade Brita. Lönnberg Skogsb. 178 (1881). När villorna började växa upp omkring stränderna, och herrskaperna .. flyttade ut. Geijerstam FattFolk 2: 96 (1889).
5) i fråga om förh. inom de högre l. bildade samhällslagren (urspr. bl. i fråga om de högsta samhällsklasserna, senare i allt vidsträcktare anv.), om familjemedlemmarna (i deras förh. till l. i motsats till tjänstefolk, underlydande o. d.), husbondfolk(et), husbondfamilj(en); familj (ur de bildade klasserna); äv. särsk. om herrn o. frun i huset (i motsats äv. till de övriga familjemedlemmarna). Är herrskapet hemma? Tjäna hos ett förmöget herrskap. Unga herrskapet, om ett nygift par; äv. om de yngre medlemmarna av en familj. KKD 7: 196 (c. 1685). Utur Dammen får intet Gårdz-folcket taga sig Fisk, utan förbehålles Herrskapet allena. Salander Gårdzf. 164 (1727). Det Höga Herskapets (dvs. konungafamiljens) närvaro på Drottningholm. Fischerström Mäl. 18 (1785). Vi tjenare .. dömer ibland våra Herrskaper nästan för strängt. Ristell Vis. 6 (1787). Vid frukostbordet i hôtellet träffade vi ett schweiziskt herrskap. Lundgren MålAnt. 1: 103 (1847, 1870). Brefvets nuvarande ägarinna (är) herrskapet Tengströms fosterdotter. FoU 15: 153 (1902). Lagerlöf Mårb. 100 (1922). — särsk. i tilltal till herre o. fru (l. hela familjen) samtidigt; jfr 6. När reser herrskapet? Björkman (1889). Söderberg Främl. 23 (1903).
6) i utvidgad o. förbleknad anv., om (sällskap bestående av) en l. flera herrar o. en l. flera damer; numera i sht i tilltal, särsk. i uttr. mitt (ärade) herrskap! o. d., mina (ärade) damer o. herrar! Ska herrskapet redan gå? Leopold 1: 512 (1793, 1814). Betänk, mitt herrskap, det är endast dygden, / Som genom åldrars vexlingar har skyddat / Ditt väsen. Fahlcrantz 2: 26 (1825, 1864). God afton, god afton, mitt nådiga herrskap. Hedenstierna FruW 31 (1890). Hallström Händ. 132 (1927). Det värda herrskapet. NorstedtVärldH 15: 83 (1928; ironiskt om en drottning o. hennes älskare). jfr (†): Samtlige Herrskaperne (dvs. alla närvarande personer). Livijn Lifb. 75 (1810).
Ssgr: (4) HERRSKAPS-BARN. Blanche Bild. 4: 100 (1865).
(4, 5) -BORD. matbord i ett herrskapshus; herrskapets bord (i motsats till tjänstefolkets l. barnens). Möller (1790). Elfving Kulturv. 116 (1895).
(4) -BÄNK. (i sht förr) bänk i kyrka avsedd för församlingens ståndspersoner. Palmblad Nov. 4: 16 (1851). Norrl. 6: 44 (1907).
-FOLK.
1) till 4: ståndspersoner, herrskap; ”fint folk”. Almqvist Fattigd. 7 (1838). Hallström Händ. 136 (1927).
2) (föga br.) till 5; i sg. best.: husbondfolket, familjen. Klint (1906). Auerbach (1909).
(1 a) -FÖRÄNDRING. (†) regementsförändring. Muræus Arndt 2: 481 (1648).
(4) -HUS. särsk.: herrskapligt hus; ”bättre” l. finare hem l. hushåll; förr särsk.: adelshem. Tjäna i herrskapshus. Om något .. Herrskaps- eller Borgarehus .. behöfver en .. Piga. DA 1771, nr 7, s. 4. Rydqvist SSL 4: 268 (1870).
(4) -KLASS(EN). Frey 1849, s. 32. Fahlbeck Ad. 2: 6 (1902).
(4) -KLÄDD, p. adj. klädd som herrskap. Bergström Bild. 2: 15 (1882).
(4) -KLÄDER, pl. Cygnæus 3: 307 (1861).
(4) -KUSK. NDA 1863, nr 268, s. 2.
(4, 5) -KÖK. kök hos herrskapsfolk; herrskapets kök (i motsats till tjänstefolkets o. d.). Franzén Skald. 3: 186 (1824, 1829).
(4) -LIK, adj. herrskapsaktig. Möller (1790). De få möblerna, som pastorn inköpt af företrädaren, gåfvo .. (stugan) ett herrskapslikt utseende. Wetterbergh Kapellpr. 14 (1849). Wrangel Dikten 17 (1912).
(4) -MAT. SvTyHlex. (1851). Topelius Lb. 2: 196 (1875).
(4) -ORD. (mindre br.) ord som användes bl. i de högre l. bildade klassernas språk. Claëson 2: 278 (1857). Rydqvist SSL 3: 280 (1863).
(5) -RUM. för herrskapets bruk avsett rum i en byggnad. PT 1791, nr 10, s. 3. Benedictsson Ber. 156 (1885; i fråga om en skånsk landtgård).
(1, 3) -STAV. (†) härskarspira. Lucidor (SVS) 367 (1674).
(4) -STOL. särsk. (†) = -BÄNK. ÅgerupArk. Brev 17/4 1770.
(4) -VANOR, pl. Apa efter herrskapsvanorna.
(4) -VIS, n. i uttr. på herrskapsvis, såsom herrskap; såsom det brukas bland herrskapsfolk. Leva på herrskapsvis. Bååth Allf. 95 (1884).
Avledn.: HERRSKAPLIG, adj. (-skap- 1809 osv. -skape- 17381755) Lind (1738). Möller (1755).
1) (†) till 4 a: som tillkommer ”herrarna” l. herremännen. Att all herrskaplig jurisdiction i Spanien skall upphöra. SP 1809, nr 35, s. 2.
2) till 4: som tillhör l. är utmärkande för l. gäller osv. herrskapsfolk; herrskaps-; herrskapslik, herrskapsaktig. Blanche Våln. 622 (1847). Der (i husbondens rum) rådde en viss herrskaplig elegans. HLilljebjörn Hågk. 2: 92 (1867). Förestå ett herrskapligt hus. Lagerlöf Troll 2: 88 (1921).
Avledn. (till HERRSKAPLIG 2): herrskaplighet, r. l. f. (föga br.) Livijn 2: 134 (1831). Frey 1850, s. 102.
HERRSKAPSAKTIG, adj. till 4: herrskapslik; herrskaplig. Sturzen-Becker 2: 69 (1842, 1861). Lundquist Fontane Briest 173 (1902).
Spoiler title
Spoiler content