SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HESSISK häs4isk, adj.; adv. T.
Etymologi
[jfr t. hessisch; jfr äv. eng. hessian]
adj. till HESSEN o. HESSARE: som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. Hessen. Schroderus Os. III. 1: 73 (1635). Att kronan kom i Hessiska huset, var Konung Carl (XII) sjelf skulden till. HSH 7: 247 (c. 1750). Hessiska Lärfter. Synnerberg (1815). — särsk. (i fackspr.) i uttr. hessisk degel, smältdegel (från Hessen) av eldfast lera o. sand. Fischerström 2: 197 (1780). Cleve KemHlex. 83 (1883).
Avledn.: HESSISKA, f. kvinna från Hessen. Holmberg 1: 1023 (1795). Östergren (1927).
Spoiler title
Spoiler content