SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HIRA hi3ra2, äv. HIRRA hir3a2, äv. HERA he3ra2, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -NING (Nicander 1: 194 (c. 1830), Tholander Ordl. (c. 1870)); jfr HIRA, sbst., HIRSLA.
Ordformer
(hera 18491926. hi(j)ra 16041921. hirra c. 17301886)
Etymologi
[sv. dial. hira, hirra, hera, vara yr, vackla, rysa; äv. opers.: ”ila” (i tänderna o. d.), skymta, glimta (för ögonen); i formen hirra äv.: rulla hastigt utföre, glida fort o. lätt; jfr ä. d. hire, gapa, nor. dial. hira, slöa, dåsa, isl. híra, dröja, hírast, hålla sig stilla (ngnstädes); möjl. utvidgning av stammen i sv. dial. hia, uppehålla, hindra, rysa, flämta, nyisl. hia, gå sysslolös, nor. dial. hia, förhala, försinka; jfr äv. sv. dial. hima, vara långsam, söla, känna svindel, nor. dial. himla, vara dåsig l. sömnig, känna svindel. I formen hirra föreligger sannol. delvis ett annat ord, avljudande till sv. dial. hurra, rulla hastigt utföre, snurra rundt. — Jfr HIRR, HISNA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) vara yr i huvudet, känna yrsel l. svindel, yra, svindla. När .. han .. kom vppå Bryggian, och sågh på thet rinnande och brusande watnet, bleff han så hijrande vthi huffuudet, at (osv.). TJohannis Fästn. D 4 b (1604). Jag helt häpen stod och undra så jag hira. Wrangel Tor. 31 (1738). Dalin (1852; angivet ss. populärto. familjärt). Cannelin (1921). — (†) opers. med personobj. Lind (1749).
2) gå ostadigt, vackla. Weste (1807; angivet ss. fam.). Man såg ej hur det sig förhöll / Och hvad det var, som hjernan spräckte, / Förr än han hirrade och föll. CVAStrandberg 3: 239 (1854). Suneson GGrund 102 (1926).
3) (†) fara hastigt fram, röra sig snabbt. (Sv.) Hirrar, (lat.) Rapido cursu feror, volo. Swedberg Ordab. (c. 1730). Schenberg (1739).
Särsk. förb. (till 2; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): HIRA TILL10 4. vackla till. Tholander Ordl. (c. 1870). Hedberg Sthmslif 323 (1886). Kolthoff Minn. 151 (1897).
HIRA TILLBAKA10 040 l. 032. vackla tillbaka. Crusenstolpe Tess. 5: 222 (1849).
Avledn.: HIRAN, f. (†) till 1, i uttr. falla i hiran, gripas av svindel; bildl. Wallius 2Likpr. 84 (1628).
Spoiler title
Spoiler content