SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HISTORIETT his1tωriät4, äv. -or- l. -år-, l. 01—, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ett 1845 osv. -ette 17561837)
Etymologi
[av fr. historiette, diminutivbildning till histoire (se HISTORIA)]
kortare berättelse l. novell; äv. (i sht förr): anekdot; jfr HISTORIA II 6. Anecdoter och Historietter; Samlingar. (1801; boktitel). En historiett av det enkla slag, som man kan få höra när en handelsresande önskar fördriva en järnvägsresas enformighet. Söderström LäkKvacksalv. 80 (1926). (†) Hans May:t .. gaf sitt Sentiment öfver (dvs. uttalade sin mening om) grofva och förargeliga Historietter, så at den, som nu viste sig vara skyldig, måste skämmas. Nordberg C12 2: 689 (1740).
Ssg: HISTORIETT-KONST. Hjalmar Söderbergs maliciösa historiettkonst. NordT 1929, s. 249.
Spoiler title
Spoiler content