HJÄRNE jæ3rne2 l. jä3-.
familjenamn. — särsk. i gen. i vissa uttr.
a) (i sht i folkligt spr. o. farm.) i benämningar på medikament uppfunna av läkaren o. naturforskaren Urban Hjärne (1641—1724) [se IVBroberg i Hygiea 1880, s. 283], t. ex.:
α) Hjärnes (beska) elixir, mixtur beredd av ”Hjärnes beska kryddor”, i sht förr använd vid ett stort antal sjukdomar, ”Hjärnes testamente”. Haartman Sjukd. 260 (1765). Lindgren Läkem. (1919). — Hjärnes beska kryddor, om aloe, ”teriak”, myrra, gentianarot, rabarberrot m. fl. beskt smakande ingredienser varav ”Hjärnes beska elixir” beredes. Berlin Farm. 2: 616 (1851). —
β) [receptet på ifrågavarande läkemedel efterlämnades av Hjärne vid hans död ss. testamente åt hans barn, bl. a. CHHjärne (se b)] Hjärnes testamente, ”Hjärnes beska elixir”. VetAH 1747, s. 111. Lenngren (SVS) 2: 161 (1795). 3NF (1928; angivet ss. brukat i ä. tid).
b) farm. i uttr. Hjärnes plåster, ett av läkaren CHHjärne (1709—1793) uppfunnet, med bl. a. tvål beredt blyplåster: tvålplåster. Forshæll OorgPharm. 140 (1838).
