SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HJÄRNE 3rne2 l. 3-.
Ordformer
(Hiä-, Hiæ-, Hje-, Hjä-, Hjæ-. Anm. Hos Darelli Sockenapot. 34 (1760) träffas skrivningen Hjerners, varmed kan jämföras den latiniserade formen Hierneri, Hjærneri PH 11: 305 (1777), PharmSuec. 60 (1869))
familjenamn. — särsk. i gen. i vissa uttr.
a) (i sht i folkligt spr. o. farm.) i benämningar på medikament uppfunna av läkaren o. naturforskaren Urban Hjärne (16411724) [se IVBroberg i Hygiea 1880, s. 283], t. ex.:
α) Hjärnes (beska) elixir, mixtur beredd av ”Hjärnes beska kryddor”, i sht förr använd vid ett stort antal sjukdomar, ”Hjärnes testamente”. Haartman Sjukd. 260 (1765). Lindgren Läkem. (1919). Hjärnes beska kryddor, om aloe, ”teriak”, myrra, gentianarot, rabarberrot m. fl. beskt smakande ingredienser varav ”Hjärnes beska elixir” beredes. Berlin Farm. 2: 616 (1851).
β) [receptet på ifrågavarande läkemedel efterlämnades av Hjärne vid hans död ss. testamente åt hans barn, bl. a. CHHjärne (se b)] Hjärnes testamente, ”Hjärnes beska elixir”. VetAH 1747, s. 111. Lenngren (SVS) 2: 161 (1795). 3NF (1928; angivet ss. brukat i ä. tid).
b) farm. i uttr. Hjärnes plåster, ett av läkaren CHHjärne (17091793) uppfunnet, med bl. a. tvål beredt blyplåster: tvålplåster. Forshæll OorgPharm. 140 (1838).
Spoiler title
Spoiler content