SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HOBBE, r. l. m.; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. hobb(e), hubbe, rugge, isolerad träddunge, (bärgs)topp, trol. motsv. nt. hobbe, stycke mossländt mark som likt en kulle sticker upp ur vattnet; till roten i HUV, sbst.1]
(†) anträffat bl. ss. senare led i ssgn GRAN-HOBBE, granholme. Dahlman Humleg. 41 (1748). Linnerhielm 1Br. 200 (1797).
Spoiler title