SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HONORAT hon1ora4t l. -år-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. honorat; av en i köpmansspr. bildad avledn. av (motsvarigheten till) HONORERA; jfr HONORANT]
(i växelrätten, föga br.) benämning på den person ”till heder” för vilken en växel accepteras l. betalas. Åstrand 1: 302 (1855). Lignell (1916).
Spoiler title
Spoiler content