HORTIKULTUR hor1tikultɯ4r, r.; best. -en, äv. -n.
Etymologi
[jfr t. hortikultur, fr. horticulture; av lat. hortus, trädgård (jfr GÅRD), o. lat. cultura, skötsel, odling (se KULTUR)]
(i sht i fackspr.) trädgårdsskötsel (enligt yrkesmässiga principer), trädgårdskonst; äv. ss. vetenskap l. ss. läroämne vid fackskola o. d. Föreläsningar i hortikultur. Kalm Resa 1: 195 (1753). Lundström Trädg. XII (1841). Hagberg VärldB 218 (1927). — (†) övergående i bet.: översikt över hortikulturen l. lärokurs i hortikultur l. dyl. Man hafver icke heller nödigt at införa här en fullkommen Horti-cultur. Salander Gårdzf. 132 (1727).
Ssg: HORTIKULTUR-UTSTÄLLNING~020. utställning av trädgårdsprodukter.
Avledn.: HORTIKULTURELL, adj. (i fackspr.) som gäller l. handlar om osv. hortikultur(en). Hortikulturell litteratur. Lamm Oxenst. 344 (1911). Östergren (1927). —
