1) (i vissa trakter, mindre br.) uttryckande obehag, förskräckelse o. d.: hu, usch. Thomander 3: 353(1826). Huff, hör på gatan: hvilket buller af springande. Almqvist Ekols. 1: 182(1847).
2) (†) uttryckande otålighet l. avvisande av betänkligheter l. invändningar (i avsikt att uppmuntra ngn): asch o. d. ”Huff! det skall gå,” utropade Anders. Almqvist Lad. 14(1840).
3) (†) uttryckande överraskning. Huff, si min själ kom hon icke af hästen. Almqvist Amor. 14(1822, 1839).
SAOB
