SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUDIK 4dik, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar400.
Etymologi
[av ovisst urspr.; jfr dock Noreen VS 3: 258 (1915) o. Hellquist EtymOrdb. (1921)]
(i vissa kretsar, vard. o. skämts.) individ, kurre, ”gynnare”, ”jycke”, ”figur”; i sht i sådana uttr. som en trevlig, glad, gammal, konstig hudik. Larsen (1884). Provinsialmedicusen, som var en gammal säker hudik i diagnosen. Hedenstierna Jönsson 222 (1894). Östergren (1928; angivet ss. vard., ofta studentslang).
Spoiler title
Spoiler content