SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HUNDRA hun4dra, äv. 32, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
I. [substantivering av HUNDRA, räkneord1, med anslutning till ETTA, TIA osv.] (mindre br.) siffra som anger huru många gånger hundra ingår i ett tal; hundratal (se d. o. b). Fem hundror skrifves alltså: 500. Lindman Alg. 73 (1875). FinT 1896, 2: 222. LoW (1911).
II. [uppkommet gm ellips ur HUNDRAKRONE-SEDEL, HUNDRALAPP] (i bank- o. affärsspr., vard.) hundrakronesedel, ”hundralapp”. Jag ska be att få 5000 kronor i hundror. Braun Dikt. 1: 86 (1837). Hedenstierna Hellevik 151 (1898).
Spoiler title
Spoiler content