SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HUNDRADE hun3drade2, äv. 400, räkneord2, äv. (i HUNDRA-DEL, ävensom starkt vard. l. ngn gg i vers) HUNDRA hun3dra2, äv. 40, räkneord2, förr äv. HUNDRASTE, räkneord.
Ordformer
(hundrade (-ede) 1569 osv. hundra' 1827. hundraste 16901755)
Etymologi
[fsv. hundradhe, avledn. av HUNDRA(DE), räkneord1. Formen hundraste är bildad efter t. hundertste]
ordningstal till grundtalet HUNDRA(DE): som är nummer hundra i en fortlöpande ordningsföljd (närmast efter den nittionionde) l. (obestämdare; jfr HUNDRA, räkneord1 I 2) som intager ett mycket högt nummer i en dylik; äv. i fråga om ngt som är hundra l. ett högst avsevärdt antal gånger större l. mindre än ngt annat vartill det sättes i relation. Icke hundrede parten utaff Jören Pädersons gömer .. är ännu kommen j liusett. BtFinlH 4: 395 (1569; möjl. ssg). Hundraste dehlen af min Dronnings charmes et conduite. SvBrIt. 2: 14 (1690). Han går i hundrade året. Sahlstedt (1773). Det sägs, att hon (dvs. en gengångerska) / Blir sedd en enda gång hvart hundra' år. Atterbom 2: 327 (1827). Säden gifver hundrade kornet. Cavallin (1875). För hundrade gången. Klint (1906).
Ssgr (jfr anm. till HUNDRA, räkneord1 ssgr): A: HUNDRA-DEL, se B.
B (i sht i skriftspr.): HUNDRADE-DEL. (hundrade- 1644 osv. hundra- 1815 osv.) del av ett helt som är delat i hundra lika stora delar; äv. (obestämdare) om en högst obetydlig l. ringa del av ett helt. Stiernhielm Arch. H 2 b (1644). Kvoterna af enheten betecknas (i metersystemet) .. med meterns namn företrädt af något af de från latinet härledda orden deci, centi eller milli, afseende resp. tiondel, hundradel och tusendel. EkonS 1: 242 (1893). Arrhenius Kem. 191 (1919).
-PÄNNING. (förr) centonal (se d. o. 1). Hundrade Penningen af Beslagare Andelen. LandTullOrdn. 1756, s. 104 (möjl. två ord; s. 68: ethundrade penningen).
Spoiler title
Spoiler content