[jfr sv. dial. hurk, horker, hyrk, hörk(er), rask, livlig, stark, frisk; sannol. eg.: ”rivande” (karl o. d.) o. sammanhängande med nor. hyrkja, arbeta raskt men slarvigt, i avljudsförh. till HARKA, v.2]
(starkt bygdemålsfärgat) rask, kry, duktig. Jag är nu jämförelsevis hurk. Fröding Brev 91(1890).
