(brådskande) hast, fläng; ”snoende”; numera bl. (vard.) i uttr. i ett l. en hurr, i största hast, i flygande fläng. När ryttaren kom igen (till sin trolovades hem) var hurr och snurr i hvar vrå, de kastade maten för honom, och Måns sade: Iag vet i ska väl skillias åt. VDP 1/6 1720. Nyberg 2: 300(1828, 1832). På kuskbocken med dig nu och låt det gå som en hurr till staden. Blanche Bild. 1: 13(1863). Universiteterna och akademierna lära dem allt i ett hurr. Hagberg Pérez Galdós DPerf. 47 (1893).
