SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HURT hur4t, äv. HUTT hut4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(hurt 1833 osv. hutt 1883)
Etymologi
[av eng. hurt, stöt, knyck, av ffr. hurt (se HURTIG)]
sjöt. häftig stöt (t. ex. då ett fartyg stöter på grund); äv.: knyck l. ryckning (i tåg l. lina). Gosselman SNAmer. 1: 31 (1833). Ekelöf Ordl. (1898).
Spoiler title
Spoiler content