SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HURTA, v. -ade.
Etymologi
[avledn. av HURTIG]
(†)
1) till HURTIG 1; i förb. HURTA UPP.
2) dep. till HURTIG 5: uppträda fint l. förnämt l. elegant; sprätta, snobba. Mången hurtas vid sin spis / Långt mer än andra i Paris. Dalin Vitt. 4: 278 (c. 1750).
Särsk. förb. (†): HURTA UPP l. OPP. till 1: göra (ngn) hurtig l. käck; komma (ngn) att fatta mod; muntra upp (ngn); pigga upp (humöret på ngn). Dalin Vitt. 6: 338 (c. 1762). Muntra kamrater har man i fält som hurta opp humöret på en. Bremer Sysk. 1: 216 (1848). Därs. 298.
Spoiler title
Spoiler content