publicerad: 1932
HUSBONDE hɯ3s~bωn2de, vard. stundom (i sht i Götal.) ~bωn2e, m., i bet. 2 slutet m.||ig.; best. -en, vard. o. bygdemålsfärgat i mellersta o. norra Sv. -bonn ~bωn2 (-bo´n Serenius 35 (1741); -bon' VLitt. 3: 435 (1902); -bonn' LfF 1906, s. 38; -bond Wallenberg (SVS) 1: 43 (1764), PT 1907, nr 193 A, s. 3 (: husbonds, gen. sg. best.); -bondn Stiernhielm Herc. 515 (1658, 1668), GFGyllenborg Vitt. 2: 115 (1795)); pl. -bönder ~bön2der ((†) -bonder G1R 6: 158 (1529), RA 1: 518 (1547)); pl. best. -bönderna ((†) -böndren Rudbeck Atl. 1: 697 (1679), Swedberg Schibb. 42 (1716)).
Ordformer
(ho(o)s- 1524—1764. hooss- 1626. hoss- 1537—1674. hosse- 1569—1570. hu(u)s- 1526 osv. huss- 1534—1719. huse- 1596. -bonde 1524 osv. -bonne Beronius Reb. C 2 b (1674))
1) husfader i förh. till de underlydande, särsk. tjänstefolket; herre (se d. o. 1 b); äv. om (handtvärks)mästare l. principal o. d. i förh. till dem som äro i hans tjänst. SvTr. 4: 102 (1524). Mat. 20: 1 (NT 1526). Tu skalt icke igen antwarda husbondanom tienaren som jfrå honom flyyr til tigh. 5Mos. 23: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: herre). (Bland arbetarna) haffuer hvar och en tingatt sigh hoossbonde. OxBr. 11: 543 (1626). Pijga och Dräng (skola) tilsee, at the sijne Huusbönder och Maatmödrar .. hörsamme äro. Rudbeckius Luther Cat. 75 (1667). Hvar är husbonds resrock? — utbrast kokerskan. PT 1907, nr 193 A, s. 3. — särsk.
a) i förh. till husdjur o. d.: herre (se d. o. 1 b δ); ägare. Balck Es. 131 (1603). Husbondens öga gjör hästen fet. Rhodin Ordspr. 75 (1807). Någon afton skall man finna / .. (hunden) död på husbonds graf. Zedritz 1: 51 (c. 1835). Hallström Händ. 75 (1927). — Anm. I denna bet. förekommer (vard.) smekformen husse, best. -en. SvKennelklT 1911, s. 603. SvD(A) 1929, nr 259, s. 3.
b) i mer l. mindre bildl. anv. Then som Penningens trääl är worden, han hafwer en grufweligh Tyran til Hwszbonde. Fosz 575 (1621). — särsk.
α) (i religiöst spr.; numera föga br.) om Gud; särsk. i sådana uttr. som den högste l. store l. gode husbonden. Törnewall E 7 b (1694). KKD 8: 252 (1706). Rudin 1Evigh. 1: 180 (1871, 1878).
β) [jfr t. den knecht auf den herrn setzen] (†) i uttr. lägga drängen på husbonden, (intaga l.) bjuda på enklare förtäring (mat l. dryck) efter ngt bättre. Serenius 35 (1741). Deleen (1829).
γ) (†) om större himlakropp som är omgiven av mindre (”drängar”, satelliter). Satellites Jovis och Saturni (äro) ganska långt borto ifrån deras hufvud-Planeter eller husbönder. Triewald Förel. 1: 105 (1728, 1735). Hiorter Alm. 1734, s. 23.
2) (i sht vard.) den som råder l. befaller l. bestämmer, herre; härskare; överman. G1R 6: 158 (1529). Ähr ock [een] klagan hoos Presterna at the haffua så många huusbönder, föruthan Bispen och Fouchten. KOF 1: 342 (1575). Biskop Henrik .. syntes .. vilja vara husbonde i det landet (dvs. Finland). Dalin Hist. 2: 107 (1750). I honom finner du din husbonde. Dalin (1852; angivet ss. ”fam.”). — särsk. om den (i sht mannen l. hustrun) som har makten l. bestämmanderätten i hemmet. OPetri Tb. 105 (1526; uppl. 1929). Huar och en man skulle wara husbonde j sitt hws. Est. 1: 22 (Bib. 1541). Hon vil altid agera husbonde. Möller (1790). Väring Vint. 66 (1927).
3) (numera bl. ngn gg arkaiserande l. i fråga om ä. förh.) äkta man, make. G1R 9: 267 (1534). Tå Vria hustru hörde, at hennes man war dödh, jemradhe hon sigh för sin husbonda skul. 2Sam. 11: 26 (Bib. 1541). Ulf var tapper och vänsäll och bättre husbonde kunde Åsa ej få. Rönnberg Bredbolstad 4 (1907). Böök 4Sekl. 227 (1925, 1928).
4) (†) om jordägare i förh. till den som brukar hans jord på arrende; arrendegivare; länsherre; äv. (i fråga om ä. förh. i Skåne, Halland o. Blekinge) allmännare om herreman i förh. till bonde som stod under hans beskydd. Then deel the (dvs. landbönderna) theres retthe hoosbondhe aarligha pligtuge ære. G1R 3: 131 (1526). Afrad .. (dvs.) Åhrlig vthgärd, som en Landbo, eller Åbo gör Jordäganden, eller Hus-bonden sin. Stiernhielm Fateb. B 2 b (1643). Then bonde, som brukar .. then föreslagne Prästens Frälse eller skatte-hemman, .. (får icke) lemna sin röst på thes Husbonde. Förkl. 22/1 1746, s. 2 b. Backman Lags. 1: 100 (1831; se under HUSBONDE-HÅLL 2). Schrevelius CivR 2: 531 (1847).
5) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (självägande) bonde, hemmansägare. När en (jord-)fläck blifvit försvagad, så hafva .. (våra förfäder) brutit up åker på et annat ställe, tils landet blifvit så bebodt, at de fläste dälderna fått Husbönder och kommit i bruk. Brauner Åker A 4 b (1752). Husbonden (N. N.) .. från Tofta församling i Gotlands län. PT 1905, nr 166, s. 4. jfr: Huusbonde betyder särdeles den, som äger huus och heem. FörarbSvLag 2: 43 (1695).
Ssgr (i allm. till 1): A: HUSBOND-DRÄNG. (husbond- 1794—1921. husbonda- 1766. husbonde- 1739—1918) (i vissa trakter) dräng som har ledningen av o. uppsikten över de andra drängarna, fördräng; jfr RÄTTARE. PH 2: 1591 (1739). PT 1918, nr 299 A, s. 3. —
-FAR. (tillf.) husbonde(n), husfader(n). Lenngren (SVS) 2: 357 (1796). Snoilsky Goethe Ball. 29 (1876). —
-FOLK. (husbond- 1732 osv. husbonde- 1745—1906. husbonds- 1854—1886) husbonde o. matmoder; stundom äv. med inbegrepp av husbondens familj; jfr HERRSKAP 5. Kolmodin QvSp. 1: 24 (1732). Tomten smyger sig sist att se / husbondfolket det kära. Rydberg Dikt. 1: 142 (1882). —
-FRU. (husbond- 1754—1888. husbonda- 1619. husbonde- 1668—1822) (†) husmoder, matmoder, fru (i huset). VRP(Jkpg) 8/10 1619. Förhållandet emellan husbondfru och underhafvande var ganska godt. Bremer Grann. 1: 43 (1837). Benedictsson Ber. 198 (1888). —
(1, 4) -GÅRD. (husbond- 1853. husbonde- 1622—1650. husbonds- 1912) (ngns) husbondes gård, husbondens gård; förr äv.: (ngns) arrendegivares gård, gård där ngns arrendegivare bor. UpplDomb. 1: 41 (1622). Nu har Finnen i Esplunda varit till sin husbondgård Löfstad, och Håkan Jonson tog ifrån honom hans röda häst .. (m. m.), för hans afrad var icke fullt gulden. Afzelius Sag. 7: 41 (1853). Tjuven stjäl int' i husbonsgården. Hembygden 1912, s. 46 (ordstäv). —
-KALL, n. (husbond- 1851. husbonda- 1609) (†) ställning ss. husbonde. Gudh nåde den, som tiena skall, / der alla wilia hafua hussbonda kall! Asteropherus 31 (1609). Hagberg Shaksp. 12: 347 (1851). —
(1, 2) -KAST, n. (husbond- 1678—1928. husbonda- 1709—1773. husbonde- 1631—1928) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) eg. i fråga om strid: kast varigm den ene stridande visar sin överlägsenhet över den andre; (gm strid vunnen) makt över ngn; herraväldet l. makten l. kommandot i hemmet; äv. allmännare l. bildl.: överlägsenhet, herravälde; särsk. i sådana uttr. som taga, få, äga, hava, behålla, tävla l. nappas om husbondkastet. ÅngermDomb. 20/8 1631. (Hustrun) tor .. til sigh tagha .. / .. Hwszbondekastet. Chronander Bel. D 8 b (1649). Lärer Fransyskan snart täfla med Latinen om Husbonde kastet i Europa. Columbus Ordesk. 66 (1678). Östergren (1928; angivet ss. ålderdomligt). —
-MAKT, se C. —
-MOR. (husbond- 1871. husbonde- 1765—1895) (föga br.) matmor. VRP 30/10 1765. Hedenstierna Fideik. 69 (1895). —
-VÄLDE, se C.
B (†): HUSBONDA-DRÄNG, -FRU, -KALL, -KAST, se A. —
-LÖS, -MAKT, -SKÅL, -VÄLDE, se C. —
-ÄRENDE. (skämts.) med anslutning till HUS 1 h, i uttr. gå, husbondaärende, ”gå på huset”. Ullenius Röthm. § 46 (1730).
C: (5) HUSBONDE-DOTTER. (husbonde- 1852—1903. husbonds- 1821) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (hemmavarande, ogift) hemmansägardotter. PoetK 1821, 1: 202. PT 1903, nr 297 A, s. 4. —
-DRÄNG, se A. —
(4) -FOGDE. (†) arrendegivares fogde. VgFmT I. 10: 80 (c. 1560). Effter Per Nilsson hade Stedzlat hemmanet för 8 Rijckzdaler skulle Per Nilsson behollat till thes hans husbonde eller husbonde Fougdte kommer. UpplDomb. 1: 162 (1640). VDP 1/6 1683. —
-FOLK, -FRU, se A. —
-FÖRENING. förening av husbönder för främjande av gemensamma intressen. PrHb. 2: 416 (1887). BtRiksdP 1896, 6Hufvudtit. s. 22. Husbondeföreningens i Ilmola slöjdskola. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 104. —
-GÅRD, se A. —
-HÅLL. [(ä.) sv. dial. (Sk.) husbondehåll, (ä.) d. husbond(e)hold]
1) (†) till 1: (om förhållandet att stå under ngns) husbondevälde. VDAkt. 1692, nr 305. At denne Bonde skall tillsättias af honom, och stå under hans lydno och Husbondehåll. Därs. 1756, nr 604.
2) (i fråga om ä. förh. i Skåne, Halland o. Blekinge) kam. till 4: avgift som vid vissa tillfällen skulle erläggas av bonde till herreman. Kongl. Maj:t och Kronan tilhörer Städsmål, Husbondehåld och Sakfall, af alla Militie-Hemman. LMil. 1: 48 (1680). Hvad .. angår de i Skåne, Halland och Blekinge varande gamla Skattefrälsehemman, så, ehuru jordägande Skattebönder å sådane hemman äga till dem arfsrätt, hafva de likväl, medan de lydde till Dannemark, .. haft sine Husbönder, till hvilka de voro skyldige att betala Husbondehåll vid Hemmanets tillträde samt årlige Landtgillen. Backman Lags. 1: 100 (1831).
3) (förr) kam. avgift som av vissa mindre bemedlade personer, ss. husmän (se HUSMAN 3), tjänstehjon o. inhyseshjon, i vissa trakter erlades till kronan l. till fogde; jfr HUSBONDE 4. (Pigan) moste gifve fougdenom Lasse Toprid hans husbonde hold eller hemmens öre, såsom the kallet, i penninger. HT 1895, s. 324 (1563). När bönderne thet hörde, att theras gamble möder och fäder, som icke ärbeta förmå, och theris legepiger eller legedrenger .. skole vare frie för husbondehold .., thå tackede the allesammens högstbem:te K. M:t v(år) a(llra) n(ådigaste) herre. Därs. —
-KAST, se A. —
-LÖS. (husbonda- 1555—1749. husbonde- 1540—1903) [fsv. husbonda lös] (numera bl. tillf.) utan husbonde, herrelös. Någen .. lös persone, som löper kring om landet hosbonde lös. RA 1: 281 (1540). FWulff i Finn 1903, s. 49. —
-MAKT. (husbond- 1815—1878. husbonda- 1799. husbonde- 1790—1893) jfr -VÄLDE. Möller (1790). Wisén i 3SAH 4: 198 (1889). —
-MOR, se A. —
-MYNDIGHET~200 l. ~102. (husbonde- 1901. husbonds- 1785) jfr -VÄLDE. Björn Barb. 34 (1785). SFS 1901, Bih. nr 56, s. 7. —
-RÄTT, r. l. m. (husbond- 1748—1889. husbonda- 1749—1872. husbonde- 1624—1909) rätt som tillkommer husbonde(n), rätt att utöva husbondes myndighet; jfr -VÄLDE. AOxenstierna 1: 354 (1624). SFS 1893, nr 55, s. 11. 2NF (1909). —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. rättighet som tillkommer husbonden; jfr -RÄTT. PH 2: 1508 (1739). Då hon (dvs. svärmodern) vill blanda sig i dina husbonderättigheter. Rademine Knigge 2: 65 (1804). —
-SKÅL. (husbonda- 1663. husbonde- c. 1600—1898) (förr) skål med vilken den nygifte mannen på bröllopet drack sin nyblivna hustru till, dannemansskål. Bureus Suml. 79 (c. 1600). Sedan brudgummen skyndat från sin plats och ställt sig midt för bordet, där bruden sitter, (talar) förmannen .. för dannemans- och husbondeskålen. Hagström Herdam. 2: 157 (1898). —
(5) -SON. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (hemmavarande) hemmansägarson; jfr -DOTTER. PT 1899, nr 205, s. 4. Därs. 1907, nr 77 A, s. 4. —
-TÖMMARNA, pl. best. (mindre br.) bildl., om husbondemyndigheten. Min principal .. dog .., men husbondetömmarna förblefvo oförändrade i enkans vana hand. Blanche Bild. 1: 152 (1863). Geijerstam Kronof. 18 (1890). —
-VÄLDE. (husbond- 1831—1890. husbonda- 1680—1799. husbonde- 1755 osv. husbonds- 1838—1915) den myndighet som tillkommer husbonden; jfr -MYNDIGHET, -RÄTT. Stå under någons husbondevälde. Brask Pufendorf Hist. 1 (1680). Tag vara på ditt husbondevälde, bror lilla, och lät inte toffeln regera i ditt hus. Bremer Hem. 1: 314 (1839). Kallenberg CivPr. 1: 180 (1917).
D (†): HUSBONDS-DOTTER, se C. —
-FOLK, -GÅRD, se A. —
-MYNDIGHET, -VÄLDE, se C.
Avledn.: HUSBONDAKTIG, adj. (†) till 1 l. 2: som uppträder ss. en husbonde, myndig, mästrande. Lind (1749).
HUSBONDSKAP, n. (†) till 1 l. 2: husbondemakt, -välde. At hon ett husbondskap för Mannen hafva vil. Kolmodin QvSp. 1: 9 (1732). Östergren (1928).
Spoiler title
Spoiler content