SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYGEL, äv. HUGEL, r. l. m.; pl. -glar (RP, Spegel GW 47 (1685)) l. -gler (Sylvius Curtius 680 (1682)).
Ordformer
(-u- 16821707. -y- 16461769)
Etymologi
[av t. hügel (dial. äv. hugel), i avljudsförhållande till HÖG]
(†) kulle, höjd, backe. RP 11: 475 (1646). På Klippor och Hyglar. Rålamb 8: 60 (1691). Möller (1745; under hauteur). Ihre (1769).
Spoiler title
Spoiler content