HYGGA hyg3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. hygga sej, bliva hygglig, förbättras, visa sig hygglig, äv.: kläda sig med omsorg; samma ord som HYGGA, v.1, men till bet. anslutet till HYGGLIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) refl.: få hyfsning l. folkvett, ”folka sig”, bliva (mera) välartad l. hygglig l. human; oftast i förb. hygga till sig10 4 0; jfr HYGGLIG 2, 4, 5. Att just den konservativa opinionens talemän i sista tiden mest ”hyggat sig”, som det heter, och blifvit humanare och medgörligare både i sak och sätt. Vinterbl. 1853, s. 7. Kræmer Orient. 225 (1866). Författarna böra .. hygga till sig, så kunna de på gamla dagar få pensioner ur avkastningen av de store hänsovnes av staten i goda editioner utgivna verk. GHT 1924, nr 57, s. 10. Östergren (1928; angivet ss. förekommande i talspråk i vissa trakter). Anm. Sannol. avses detta ord i ovanstående bet. med det av Spegel (1712) anförda hyggja sig i bet. ”skicka sig”.
SAOB
