publicerad: 1932
HYGGA, f.
Ordformer
(-a c. 1690. -ia 1682—1707)
Etymologi
[vbalsbst. till fsv. hyggja, uppmuntra, göra modig (se HYGGA, v.1), o. samma ord som fsv. hyggja, eftertanke, förstånd, sv. dial. (Hälsingl.) hyggja, behaglighet, älsklighet, nor. hyggja, eftertanke, uppmärksamhet, glädje, tillfredsställelse, isl. hyggja, förstånd]
(†) tillfredsställelse, hugnad, glädje. Med slijk önskan ehr til heder, hugn- och hyggia jag framträder. Wennæsius Vitt. 184 (1682). Att taga op någon Psalm til Gudz ähra och Församblingens hyggia och prydnad. VDAkt. 1704, nr 477. Därs. 1707, nr 633.
Spoiler title
Spoiler content