SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYMEN hy4men, sbst.2, r.; i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. hymen; av gr. ὑμήν, hinna, sannol. besläktat med SY, SÖM. — Jfr HYMENIUM, HYMENOMYCET]
anat. mödomshinna. Björkegren 1518 (1786). Thorell Zool. 1: 293 (1860). Broman Männ. 2: 259 (1925).
Spoiler title
Spoiler content