HYPNOS hypnå4s, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. hypnose, eng. hypnosis, fr. hypnose; bildat till HYPNOTISK (jfr sådana ordpar som NARKOS : NARKOTISK, NEUROS : NEUROTISK)]
i sht med. o. psykol. sömnliknande tillstånd som framkallas gm suggestiv påvärkan av en annan person (hypnotisören) l. gm stark självsuggestion; hypnotiskt tillstånd, hypnotisk sömn; jfr MAGNETISM; äv. mer l. mindre bildl. Sjelfmedvetandet och viljan försvinna alldeles i den djupa hypnosen. Hector Preyer 7 (1882). Schéele Själsl. 12 (1894). Man (har) .. börjat att uppvakna .. ur den .. engelsk-franska krigsfrasens hypnos. Steffen Krig 4: 40 (1917). Hypnos och suggestion. Alrutz (1925; boktitel). — jfr SJÄLV-HYPNOS.
Ssgr (i sht med. o. psykol.): HYPNOS-PROBLEM. NoK 16: 128 (1923). —
