HYPNOTISK hypnå4tisk, ngn gg -nω4-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. hypnotisch, eng. hypnotic, fr. hypnotique, av senlat. hypnoticus, av gr. ὑπνωτικός, sömnig, sövande, till ὑπνόειν, söva, till ὕπνος, sömn (se SÖMN). — Jfr HYPNOS, HYPNOTISERA, HYPNOTISM]
1) (i fackspr., numera knappast br.) narkotiserande, sövande. Dess (dvs. morfinets) hypnotiska kraft (var) långt ringare än Opii. TLäk. 1833, s. 278. WoJ (1891). Ekbohrn (1904).
2) i sht med. o. psykol. som åtföljer l. är utmärkande för l. framkallas av l. avser att framkalla l. (ngn gg) visar tecken på hypnos; som tillhör l. har avseende på l. består i hypnotism; äv. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. Hypnotisk behandling. Hypnotisk sömn. Hypnotiskt tillstånd. Hr Malmsten meddelade efter Gazette Hebdomadaire .. följande om den s. k. hypnotiska anestesien. Hygiea 1860, s. 490. Hon blef ögonblickligen hypnotisk. Hector Preyer 20 (1882). Svårast för både förmän och revisorer är .. att frigöra sig från den personliga bekantskapens hypnotiska inflytande. GHT 1895, nr 253 A, s. 2. Offentlig föreställning, vid vilken skall förekomma hypnotiska eller andra därmed likartade experiment. SFS 1916, s. 504. Hypnotiska strykningar. Hallström Händ. 204 (1927).
