HYPNOTISERA hyp1notise4ra, äv. -nå-, ngn gg -nω-, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. hypnotisieren, eng. hypnotize, fr. hypnotiser; bildat till HYPNOTISK (jfr sådana ordpar som NARKOTISK : NARKOTISERA). — Jfr HYPNOTISÖR]
i sht med. o. psykol. försätta (ngn) i hypnotiskt tillstånd; jfr MAGNETISERA; äv. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv., ofta: göra (ngn) till ett viljelöst värktyg, (be)dåra. Tholander Ordl. (c. 1875). De fenomen, som framkallas genom magnetisering eller hypnotisering, som det nu mera af vetenskapen kallas. FörhLäkS 1885, s. 21. Nu gick jag .. rakt mot sydost ... Måhända var det månen som hypnotiserade mig, ty han lyste .. i detta väderstreck. Hedin GmAs. 1: 517 (1898). Liksom många andra slagord har också detta påstående (dvs. att hären o. flottan äro improduktiva) en stor hypnotiserande verkan på den kritiklösa mängden. PT 1909, nr 34 A, s. 3. Larsson Psyk. 93 (1910).
