SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYPOKORISM hyp1okoris4m l. -åk- l. -ωk-, l. -kå-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. hypokorismus, eng. hypocorism, lat. hypocorisma; av gr. ὑποκόρισμα, -κορισμός, smeknamn, förskönande uttryck, till ὑποκορίζεσϑαι, tala ss. barn, när man leker med barn, tala barnspråk, använda diminutiva ord, av ὑπό (se HYPO- 2) o. κόρος, κόρη, barn, gosse, flicka. — Jfr HYPOKORISTISK]
språkv. hypokoristisk ordbildning (ofta kortnamnsbildning), smeknamn. Ekbohrn (1904). (Namnet Olaf) med hypokorismen Olle. UpplFmT 7: 133 (1913).
Spoiler title
Spoiler content