SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄCK häk4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[samma ord som HÄCK, sbst.1, användt ss. motsvarighet till t. hürde l. eng. hurdle, ställning av spjäl- l. gallervärk, särsk. om dylik ställning använd ss. hinder vid kapplöpning]
a) sport. å bana för hinderlöpning till häst: varje särskild av de konstgjorda l. naturliga häckar (se HÄCK, sbst.1) som äro avsedda att tjäna ss. hinder; äv. (nästan bl. i ssgr) elliptiskt för HÄCK-LÖPNING a. Balck Idr. 1: 275 (1886). KapplöpnKal. 1891, s. 46. Nära sista häcken började skingringen. SDS 1896, nr 305, s. 3. SvD(B) 1932, nr 132, s. 12.
b) idrott. å bana för hinderlöpning till fots: varje särskild av de av träspjälor o. d. hopsatta ställningar av viss höjd vilka äro avsedda att tjäna ss. hinder. Ta häcken (en häck). Riva (dvs. vid löpning slå ned övre ribban på l. välta) en, (två osv.) häck(ar). TIdr. 1881, s. 34. IdrBl. 1924, nr 73, s. 5, sp. 2. SocDem. 1928, nr 168, s. 9.
c) idrott. elliptiskt för HÄCK-LÖPNING b. Löpa häck. Segra i, vinna korta (långa) häcken. IdrB 3: 71 (1907).
Ssgr (sport. o. idrott.): (a) HÄCK-HINDER. hinder som utgöres av häck. GHT 1897, nr 87 A, s. 2. —
(a) -HÄST. kapplöpningshäst som brukar deltaga i häcklöpning. SvD(B) 1932, nr 132, s. 12. —
-LOPP. (mindre br.) häcklöpning.
a) till a. Balck Idr. 1: 269 (1886).
b) till b. IdrBl. 1924, nr 29, s. 4, sp. 2. —
(b) -LÖPARE. Balck Idr. 2: 498 (1887). Hjertberg Idr. 3: 42 (1912). —
(b) -LÖPERSKA. SvD(A) 1930, nr 244, s. 14. —
-LÖPNING. [efter t. hürdenrennen l. eng. hurdlerace] hinderlöpning å bana med ”häckar”.
a) till a. Vid häcklöpningar begagnas endast häckar såsom hinder. Balck Idr. 1: 269 (1886). 3NF 11: 302 (1929). SvD(B) 1932, nr 132, s. 12.
b) till b. TIdr. 1881, s. 34. Balck Idr. 2: 498 (1887). Hjertberg Idr. 3: 42 (1912). —
(c) -MÄSTARE. (tillf.) ”mästare” i häcklöpning. IdrBl. 1924, nr 129, s. 4, sp. 2.
Spoiler title
Spoiler content