HÄCK häk4, sbst.5, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. hæk av t. hecke, f., häckning, häckplats, till hecken (se HÄCKA, v.2). Anm. I sv. har ordet anslutits till HÄCK, sbst.3 f]
(i sht i fackspr.) fågelhäck. Om Canarie-Foglars Häck. Aken Landap. 61 (1747). Möller (1790). Vi tro ej att man vinner något genom att släppa fåglarna in i häcken alltför tidigt. AHB 48: 22 (1871). Auerbach (1909).
