SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄNKEL häŋ4kel, r. l. m.; best. hänkeln; pl. hänklar.
Etymologi
[av t. henkel, till henken, biform till hängen (se HÄNGA, v.)]
1) (†) krok, hake o. d. (att hänga ngt på). Weste (1807).
2) tekn. handtag l. öra (på drickskärl, karott o. d.). 2 st. Ölmuggar med henkel. BoupptVäxjö 1843. TT 1871, s. 185. Ekhoff StCIem. 192 (1912).
Avledn.: HÄNKLA, v. -ade. tekn. till 2: förse (mugg, glas osv.) med handtag l. öra. UB 4: 419 (1873). 2UB 7: 170 (1903).
Spoiler title
Spoiler content