SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1932 HÄNKA häŋ3ka, v. -ade. Etymologi [avledn. av HANK, sbst.1, l. HÄNKA, sbst., l. möjl. lånat från t. henken, sidoform till hängen (se HÄNGA, v.)] (numera föga br.) vävn. upphänga (harnesksnören i sina krokar). Dragsnörena utgöras .. af långa öglor, som nedtill äro försedda med metallkrokar, hvarpå harnesksnörenas öglor lätt kunna hänkas. Andersson Väfn. 96 (1880). SAOB Alfabetisk lista hängsla verb2 hängsle subst. hän (hän-gå...) hänigh hänka subst. hänka verb hänkasta verb hänkastande hänkastning hänkel subst. hänker subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
