SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄRDIG hæ3rdig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(herd- 1678. härd- 1642 osv.)
Etymologi
[fsv. härdhogher; jfr ä. d. hærdig, nor. herdig, mnt. herdich, mht. hertec, hård, sträng, ävensom t. härtigkeit, hårdhet. Ordet är i sv. trol. lånat från mnt.]
1) (†) om sak: fast, hållbar, hållfast. AWollimhaus Vitt. 30 (1670). Spegel GW 20 (1685). Man förfärdigar (av uppsalalera) köks käril, de härdigaste som kunna begäras, hvilka tåla de starkaste ömsningar från köld til hetta. Fischerström Mäl. 307 (1785).
2) motståndskraftig (i sht med avs. på klimatiska växlingar), härdad; numera nästan bl. om djur l. växt; förr äv. allmännare: kraftig, stark; jfr HÄRDA 3. Herdig kar. stark. Columbus Ordesk. 38 (1678; uppl. 1908; anfört bland gamla ord som borde upptagas i skriftspråket). (Att stöpa vetet uti saltlake) giör kornet härdigare och förekommer möglande. Serenius EngÅkerm. 101 (1727). (Bellis) torde vara en af de härdigaste växter, som finnas, ty man träffar henne blommande snart sagdt hela året om, t. o. m. under snön. NF 2: 174 (1876). De små, härdiga och energiska berghästar, hvilka fordom kunde erhållas i de belgiska Ardennerna. TIdr. 1882, s. 55. Juli-hvetet var liksom samtliga de andra hvetevarieteterna fullt härdigt mot vinterkölden och vårfrosterna. LAHT 1893, s. 69. — jfr ELD-, FROST-, KÖLD-, VINTER-HÄRDIG m. fl.
3) (†) om person (l. själstillstånd): som kan hålla ut (med ngt), uthållig, ihärdig; ståndaktig, orubblig; jfr HÄRDA 6. (En bra amma) är wäl vndersatt, lagom feet och härdigh til at vthstå wakan och mödha. Palmchron SundhSp. 371 (1642). Om wår Troo är uti Mootgång härdig. Spegel GW 278 (1685). Almogen är i arbete härdig, och i den svårare tiden .. ändå tålig, nögd och munter. VästmFmÅ 15: 11 (1775). (Johan Johansson) kunde, om äfven ensam i striden, härdigt hålla ut emot öfvertaliga motståndare. SvBL 5: 377 (1864). — jfr FULL-HÄRDIG.
Avledn.: HÄRDIGHET, r. l. f.
1) till 2: egenskapen l. tillståndet att vara härdig. Serenius (1734; under hardiness). (Tegels) härdighet mot syror och andra frätande ämnen. TT 1890, s. 175. SLorS 1: 20 (1890).
2) (†) till 3: uthållighet, ihärdighet; ståndaktighet, orubblighet. SColumbus Vitt. 138 (1672). Effterfölg Jacob, som genom en helig härdighet ärhölt Gudz wälsignelse. Hermelin DuFour B 2 b (1683). Ekelund NAllmH II. 1: 67 (1838).
Spoiler title
Spoiler content