SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄSSJA häʃ3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(häsi- VetAH 1743, s. 56. hässi- NoraskogArk. 5: 96 (1628), SvMerc. häs(s)j- (he-) Linné Vg. 232 (1747) osv. häsk- Johansson Noraskog 1: 84 (i handl. fr. 1785: häskningen). häski-, häskj- Hülphers Norrl. 4: 196 (1779), Johansson Noraskog 1: 84 (i handl. fr. 1785). häss- Crælius TunaL 301 (1774: hässning))
Etymologi
[avledn. till HÄSSJA, sbst.1 (snarast till formen häs); jfr nor. dial. hesja]
i sht landt. sätta upp (hö, säd m. m.) till torkning i hässja (se HÄSSJA, sbst.1 1). Långt gräs går wäl at häszia, stackot ock, såsom sker i Dalarne. SvMerc. 2: 790 (i handl. fr. 1697). Samma dag kornet skördats bör det .. antingen uppsättas på snes eller hässjas. LAHT 1888, s. 53. Därs. 1929, s. 554. — särsk. (i fackspr.) motsv. HÄSSJA, sbst. 1 slutet. Torfvens torkning genom vändning och häsjning. JernkA 1876, s. 362.
Särsk. förb.: HÄSSJA UPP10 4 l. OPP4. (mindre br.) i sht landt. hässja (hö, säd m. m.). Somlige (bärgsmän) hässia wp säden i skogen. NoraskogArk. 5: 96 (1628). PT 1902, nr 190 A, s. 3. jfr UPPHÄSSJA.
Ssg: HÄSSJNINGS-SÄTT. abstr. Arrhenius Jordbr. 2: 27 (1860).
Spoiler title
Spoiler content