[möjl. efter t. höhle (se HÅLA, sbst.); ordets alternativa neutrala genus beror då på anslutning till HÅL, sbst.; kanske snarare dock samma ord som HÖL, sbst.2]
(†) större hålighet (i jorden). Stiernhielm Cup. 4(1649, 1668). Späde Nympher och Andar, som i Marken, / Berg, och Jordennes höhl', i diupsens mörker, / Och wid springande Källor pläga wistas. Därs. 7. Warnmark UtwSiälGlädie 8(1686). Höhlar och caverner, hwar vthi åthskillige slagz trållskap, spökelser och onda andar hafwa sitt tilhåld. Hiärne 2Anl. 258(1706).
