SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÖVITSMAN hø3vitsman2, m.; best. -mannen; pl. -män ((†) -männer AOxenstierna 2: 24 (1609), Snoilsky 3: 181 (1883))
Ordformer
(hoffuitz- (houitz-) 1524—1535. höfveds- 1686. höffwetz- (höuetz-) 1546 (: Szågare höuetzma(n)nen) —1587. höfwes- (höffuess-) c. 1595—1698. höffuidz- (-widz-) 1521—1578. hö(f)vids- (-uidz-, -widz-) 1526—1918 (: höfvidsmannadöme). höffuitz- (-witz-, -wits-) 1521—1640. hö(f)vits- (-tz-) 1609 osv. höffuis(s)- (höfwis-, höffwis, høuis-, hövis-) 1524—1715 (: Höfvismansdömet). høuit- 1524. höffuodz- 1526. höfdz- 1649. höffz- 1528—1555. höss- 1584 (: drabanth hössmann))
Etymologi
[fsv. höwidzman, höwi(t)zman, höfwodzman, hössman, motsv. d. høvedsmand, nor. høv(ed)smann; sannol. ombildning av fsv. huvuþsmaþer, hovudsman (av HUVUD o. MAN, m.) resp. fd. hovæthsman (jfr isl. hǫfuðsmaðr) efter det motsv. mnt. hovetman (se HETMAN), motsv. t. hauptman (se HAUPTMAN)]
(numera knappast br.; se dock c (α, β, γ), d β, e, g) överhuvud, hövding, ledare, styresman; förr äv.: förman, uppsyningsman; äv. bildl. Jak Gotzstaff Ericson .. höffuidzman öffuer Suerigx Almoga. G1R 1: 3 (1521); jfr g. Thet war en höffuidzman .. j Capernaum. Joh. 4: 46 (NT 1526; Bib. 1541: Konungsman; Luther: Konigischer; Vulg.: regulus; gr.: βασιλικός). Till Lasse Olson vm tierebrennere, at han skaffer them en annen Höffwitzman. G1R 18: 350 (1547). Ey waar Han Seen, ey Laat, / Men Höfwids-Man i Rådh, i fäcktand' en Soldat. Lucidor (SVS) 351 (1673). (Karl Knutsson Bonde) satte .. till höfvidsman öfver sina tjenare herr Tord Bonde. Fryxell Ber. 2: 180 (1826). Vår Engelbrekt var folkets höfvidsman / Och folkets man. Gumælius Engelbr. 175 (1858). — jfr SÅGARE-HÖVITSMAN. — särsk.
a) (†) huvudman för släkt. The woro höffuitzmän j slechternar, och stodo öffuerst ibland them. 4Mos. 7: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: huvudmännen för stamfamiljerna).
b) (†) anstiftare l. huvudman för uppror. G1R 6: 54 (1529).
c) person som har överbefäl över större l. mindre truppförband. — Jfr DRABANT-, KNEKT-, KRIGS-, ÖVER-HÖVITSMAN m. fl.
α) (numera bl. i vitter stil, i fråga om ä. förh. l. arkaiserande) i allm.: (vanl. högste l. högre) befälhavare, anförare; fältherre; äv. bildl. G1R 1: 27 (1521). Her Lars Siggesson (var) öffuerst eller höfuidzman (för landtarmén). Brahe Kr. 11 (c. 1585). (Karl Gustav till Kristina:) Prinsessa! .. / .. / För Sverges Riks-Armée den främsta Höfvidsman, / Jag säkrast om des tro och mandom vittna kan. Kellgren 1: 184 (1785). Retzius (var) .. den å (Karolinska) Institutets sida mest framstående härföraren, höfvitsmannen. Anderson (c. 1880) i 3SAH 7: 273. SvD(A) 1929, nr 74, s. 8 (bildl.).
β) (i fråga om ä. förh.) mil. i inskränktare anv.: (titel för) befälhavare för en fännika (fotfolk). G1R 10: 47 (1535). Ther Öfversten lagha förfall hadhe, skal hans öfverste Leutenant sådant alt (ang. utskrivningen) beställa. J lijka måtto hwar Höfvidzmannen feelas; äger hans Leutenant stå .. Fänikan före. Gustaf II Adolf 13 (c. 1620). SvH 3: 265 (1903).
γ) [motsv. lat. centurio, gr. ἑκατόνταρχος] (i bibeln) anförare för centuria. Mat. 8: 5 (NT 1526; äv. i Bib. 1917).
d) i fråga om krigsmakt till sjöss.
α) (†) högste befälhavare för flotta. Höffuitzman och öffuersthe för alle waare skiip. G1R 3: 270 (1526). Gyllenborg Bält 129 (1785).
β) (i fråga om ä. förh.) i sht sjömil. (titel för) person som hade överbefäl (över krigsfolk) på (större) fartyg, kapten; äv.: (titel för) varje särskild av de högsta befälhavarna på de största krigsfartygen. G1R 3: 213 (1526). Svart G1 55 (1561). Till een Gemeen Capitein eller Höfuidzman opå Galleijor, Skutor och Lodier. Rogh .. 2 f:r. Malt .. 2 f:r. SUFinlH 1: 184 (1601). Gyllengranat SvSjökr. 1: 149 (1840). Under Erik XIV:s tid (hade) de större skeppen .. fyra, fem, ja ända till sju höfvidsmän. VFl. 1918, s. 27. — jfr SKEPPS-HÖVITSMAN.
e) (i fråga om förh. under medeltiden och början av nyare tiden) person som närmast under regenten hade högsta militära o. administrativa myndigheten i ett (slotts)län; jfr FOGDE 1. Tesligis huem nw haffuer Jempteland jnne, eller ther är höffuidzman vtöffuer. G1R 11: 54 (1536). Riks-Rådet Nils Boson Sture .. nämnes först år 1468 såsom Höfvidsman på Vesterås Slott med underliggande Län Vestmanland och Dalarne. Iduna 6: 119 (1816). AtlFinl. 32: 9 (1899). — jfr LÄNS-HÖVITSMAN.
f) (†) i allmännare anv. av e: ståthållare, guvernör, landshövding. (Babels) Förstar .. Höffuitzmän och krijgsmän. Jer. 51: 57 (Bib. 1541; Bib. 1917: landshövdingar). Lind 1: 121 (1749).
g) (i fråga om förh. före d. 6/6 1523) riksföreståndare; äv. i uttr. rikets l. Sverges (rikes) hövitsman o. d.; utom ngn gg i nämnda uttr. numera nästan bl. i ssgn RIKS-HÖVITSMAN. Jak Göstaff erikson i Rydboholm Suerigis rikis gubernator oc Höffuitzman. G1R 1: 55 (1523). (På herremötet i Arboga) vthwalde the (dvs. svenskarna) eendrechteliga Engelbrect til rikesens höffuidzman. OPetri Kr. 178 (c. 1540). När Rijket hade ingen Koning, vthan Höffuetsman (osv.). Svart G1 122 (1561). Fryxell Ber. 2: 196 (1826).
Ssg: HÖVITSMANS-DÖME, n. [fsv. hovudsmanz-, höffuidzmanz-, höffwitzmantzdöme] (†)
1) = HÖVITSMANNASKAP. OPetri Kr. 196 (c. 1540). LPetri 2Post. 71 b (1555). Höfwidzmansdömet öfwer Åbo Slott. Peringskiöld MonUpl. 84 (1710).
2) konkret, till e, f, g: område för en ”hövitsmans” styrelse l. förvaltning; särsk. till g: rike styrt av riksföreståndare. OPetri Kr. 232 (c. 1540). Celsius Alm. 1715, s. 15.
Avledn.: HÖVITSMANNASKAP, n. (-man- 1640—1818. -mans- 1652. -manna- 1826—1927) (numera bl. arkaiserande) ”hövitsmans” ämbete l. värdighet; särsk. till c, e, g. Linc. (1640; under strategia). Fryxell Ber. 2: 255 (1826). Ljungquist Dacke 421 (1927).
Spoiler title
Spoiler content