publicerad: 1933
IDEL i4del, adj., numera alltid oböjl. ((†) n. sg. i bet. 1 idelt Schroderus Liv. 367 (1626), Samtiden 1873, s. 649; pl. i bet. 1 idle, -a Arvidi 121 (1651; 2 ggr), URudenschöld Vitt. 361 (1727). Anm. I bet. 2 böjes ordet regelbundet). adv. (†) = (G1R 9: 135 (1534), Tavaststjerna Dram. 91 (1891)), -T (Hesselius Zaletta 6 (1740), Schultze Ordb. 2065 (c. 1755)).
Etymologi
[liksom d. idel av mnt. idel, tom, ren, pur, oblandad, fåfäng, motsv. feng. īdel, eng. idle, tom, fåfäng, fht. ital, t. eitel, tom, fåfäng; av ovisst urspr.]
1) i attributiv ställning framför sbst. (l. annat adj.-attribut; jfr c), till bet. likvärdigt med ett adv.: uteslutande, enbart, endast, blott, ingenting annat än; ”lutter”; jfr IDELIG III. Ee hurv gott han seger for them, Dhå är thet lichuell icke annet än ijdell bedregerij. G1R 12: 112 (1538). Christus boodde .. mitt ibland ijdhel syndare. PErici Musæus 1: 54 b (1582). Gudarna fördölja .. för de svage Menniskiorne deras öde, och det af jdel Nåd och Vijshet. Ehrenadler Tel. 374 (1723). Trägården .. bestod af idel sand. Linné Sk. 271 (1751). De tala stora ord som äro idel fåfänglighet. 2Petr. 2: 18 (Bib. 1917). — särsk.
a) (†) föregånget av obest. art.: fullkomlig, fullständig, ”ren”. Hans nampn .. är en idhel helgedom. Balck Musæus H 5 b (1596). Isogæus Segersk. 8 (c. 1700). Detta (kan) icke .. vara en idel tillfällighet. Brunius Resa 1838 232 (1839).
b) i uttr. ngn är idel godhet, välvilja, öra l. uppmärksamhet o. d., ngn är ytterst l. i högsta (möjliga) grad god, välvillig, uppmärksam osv. (den personifierade godheten osv.). Gudh .. är .. ijdel kärleek och barmhertigheet. Muræus Arndt 1: 7 (1647). Jag är .. idel öra. Atterbom LÖ 1: 75 (1824). Gubbens ansikte var idel solsken. FADahlgren (1846) hos Dahlgren 2Ransäter 172. Gent emot dem, som makten hava, är han (dvs. Martialis) idel bugningar och beundran. Andersson Antol. 20 (1909).
c) framför annat adj.-attribut; för språkkänslan stundom närmande sig adverbiell anv. Falck Und. 105 b (1558). Jag .. hade idel angenäma drömmar. De Foë RobCr. 111 (1752). En bord, som på idel svart grund innehöll en rad hvita ekorrar. Almqvist Mål. 108 (1840). Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader. Jak. 1: 17 (Bib. 1917).
d) (†) (mer l. mindre klart) adverbiellt: uteslutande, bara; helt o. hållet, alldeles. Eth stycke jdell rött skillert. G1R 9: 135 (1534). Anlangande denna D(omi)ni Petri Jngemarj enskyllan, så är then ijdell fåfengh. VDAkt. 1654, nr 118. Fast det inte var idel slapt och beskedligt gjordt. Tavaststjerna Dram. 91 (1891).
2) (†) tom; intig; blottad på värkligt innehåll l. inre värde; värdelös; ogrundad (förhoppning o. d.). En ijdel dröm. PJGothus Luther ScrSent. P 1 b (1597). Heela werldsens idla flärd, / Är them frommom Sorg ey wärd. Columbus BiblW D 1 a (1674). Sedan hon .. the närwarande .. med ijdelt Hopp uppehålt hafwer. Hoorn Jordg. 1: 102 (1697).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content