SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IDELIG i3delig2, äv. (numera nästan bl. ngn enstaka gg i vers) IDLIG i3dlig2, adj.; förr äv. (i bet. II a) ILIG, adj.3; adv. = (†, G1R 9: 117 (1534), Hagberg Shaksp. 3: 374 (1848: Så lustelig, / Och idelig, idelig lustelig; folkviseimiterande)), -A (†, OPetri MenFall F 7 b (1526), Hagberg Shaksp. 11: 85 (1851)), -EN, ofta emfatiskt uttalat i3deli2gen (Sahlstedt (1757) osv.), -T (föga br., Rålamb Resa 14 (1658, 1679), Söderhjelm Runebg 2: 539 (cit. fr. c. 1878)).
Ordformer
(idel- 1527 osv. idl- 1678—1920. idherliga, adv. OPetri MenFall F 7 b (1526). il- (i bet. II a) Columbus Ordesk. 21 (1678; uppl. 1908: hwar ilige Mann; jämte idelig o. idlig). — n. sg. -ligit 1639—1658; -liget c. 1753)
Etymologi
[fsv. idheliker, flitig, trägen, idelig, motsv. d. idelig, beständig, oavbruten (ä. d. äv.: ivrig, uthållig; fullständig), isl. iðu(g)ligr, iðurligr, ofta upprepad l. påkommande; till ID, sbst.3; i bet. II a föreligger möjl. inflytande från mnt. i(e)lik, av i(e)gelik, var o. en (jfr EVELIG); bet. III är påvärkad av IDEL (kanske bör ordet här dock snarast betraktas ss. en utvidgad form av sistnämnda ord)]
I. (i sht vard.) gång på gång upprepad, ständig, oupphörlig, oavbruten, oavlåtlig, ihållande; i sht om ngt som upprepas l. återkommer besvärande l. pinsamt l. tröstlöst (l. stundom löjligt) ofta; jfr IDKELIG 2. Han närmade sig under ideliga bugningar. OPetri MenFall F 7 b (1526). Så atuj vetha oss ingen .. vndthflygth för theris (dvs. lybeckarnas) jdelige kræffuelse skuld. G1R 4: 114 (1527). Han talar ideligen om sig och sina. Sahlstedt (1773). Konung Gustaf inskärpte ideligen hos sina fogdar, att de skulle låta allmogen köpa eller lösa spanmål efter ortens marknadspris. 2VittAH XXIX. 2: 126 (1884). Skörden (har) lidit stor och obotlig skada genom det ideliga regnandet. SvD(A) 1930, nr 228, s. 3.
II. (†) ss. förstärkningsord i ett par fall.
a) [jfr nor. dial. kvar iidelige dag] i förb. var idelig (ilig), var endaste (en), ”var evige”, var o. en, varje. Thet är en förståndigheetz stolpa at weta werdera hwart ijdeligit ting effter thes werde. Schroderus Comenius 802 (1639). Columbus Ordesk. 21 (1678; uppl. 1908).
b) [jfr sv. dial. (Smål., Blek.) mången ädelig l. edelig gång, mång ädelia (edelia) gånger, nor. dial. mangein ædelig gong] i uttr. mången idelig gång, många ideliga gånger, oändligt ofta. Denna moder, hvar hvilar hon, kall, / Som mig hugnat mång' idliga gånger. Hedborn 1: 135 (1840).
III. (†) idel (se d. o. 1). Balck Es. 60 (1603). (De danska sändebuden) leffuererade förbenembde Swenske Herrer heela summan .. vthi idelige fulwichtige Jochims Daler. Tegel G1 2: 129 (1622). Porten, / Som var af idliga koppar gjord. Nicander VirgÆn. 29 (1751). Det rödaste gull / Är idelig mull, / Som samlas med möda och tårar; / Och verldens lust / Är idelig pust. Hedborn 2: 12 (1811). SvTyHlex. (1851, 1872).
Spoiler title
Spoiler content