SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IDEBÄNK, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -bänkiar.
Etymologi
[y. fsv. (OMagnus Hist. 91) idebenchia, pl.; av fsv. idha (se EDA, sbst.) o. BÄNK (se d. o. 1); se ELidén i ArkNF 13: 35 (1897)]
(†) i vattenytan beläget klipprev l. skär där växlingar i vattenståndet giva sig till känna gm starkare strömning o. virvlar. Sådana (dvs. blinda märken) kalla wij än blindskiär, blindmärke och Ide-bänkiar. Rudbeck Atl. 3: 542 (1698).
Spoiler title
Spoiler content