[av IDUN, av isl. Iðunn(r), i den fornnordiska mytologien namn på guden Brages hustru, vilken enl. Snorre Sturlusons Edda (Gylfaginning kap. 26) förvarade de äpplen av vilka gudarna, då de kände ålderdomssvaghet, åto för att bliva föryngrade]
i ssg.
Ssg: IDUNS-ÄPPLE. (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv., om ngt som värkar stärkande l. föryngrande, livselixir o. d. SvLittFT 1834, sp. 512. De fosterländska sånger af Geijer, som öppnade (tidskriften) Iduna, dessa verkliga Iduns-äpplen till nationens föryngring. Fries BotUtfl. 3: 425(1847, 1864). Feilitzen Wern. 127(1874).
SAOB
