SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IKTUS ik3tus2, r. l. m.; i best. anv. vanl. utan slutartikel, stundom (vard.) -en; pl. =.
Ordformer
(förr ofta skrivet ictus)
Etymologi
[av lat. ictus, till icere, slå; eg. om taktslag varmed rytmen markerades vid versläsning o. sång]
metr. tonvikt på metriskt betonad stavelse; äv. om den taktdel på vilken tonvikten faller. VFPalmblad i Phosph. 1811, s. 500. Kræmer Metr. 1: 61 (1874). Risberg Aisch. XIII (1890).
Ssg: IKTUS-STAVELSE. metr. stavelse som har iktus. Kræmer EnstafvOrd 12 (1882). Risberg Aisch. XV (1890).
Spoiler title