IMAGINATIV im1agin1ati4v, stundom -aʃ-, l. 01004, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. imaginativ, eng. o. fr. imaginative; av senlat. imaginativus, till imaginari (se IMAGINERA)]
(i fackspr., i sht psykol. o. estet.) bestående i l. karakteriserad av l. uppkommen gm föreställningsförmågans l. den skapande fantasiens värksamhet. Atterbom PhilH 112 (1835). Då .. förf. går att .. klassificera Birgittas psykopatiska upplefvelser, följer han det gamla indelningsschemat: korporella, imaginativa och intellektuella visioner. KyrkohÅ 1911, LittÖ s. 195. Endast en af .. (Hallströms noveller i samlingen ”Vilsna fåglar”) är rent imaginativ. Böök SvStud. 254 (1913).
