[jfr t. immediat, eng. immediate, fr. immédiat; av mlat. immediatus, av lat. in- (se IN-, pref.2) o. mediatus (se MEDIAT)]
(numera knappast br.; se dock slutet) som sker l. värkar l. får uttryck utan mellanled; som sker l. försiggår utan mellanhand; som står i förbindelse med ngn l. ngt utan mellanled l. mellanhand; som följer på ngt annat utan uppskov l. dröjsmål; omedelbar, direkt. Thorild i SP 1792, nr 46, s. 1. Den svaga regering .. som kommer att följa immediat på revolutionen. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 202(1809). Jag måste i arbeten, som ej äro immediata uttryck af känslor och ideer, alltid taga ett förskräckligen mödosamt anlopp. Geijer I. 8: 448(1820). Man påstår, att immediata underhandlingar äro öpnade med Neapel. SC 1: 704(1820). Leopold(1824) i 2SAH 17: 124. Dalin(1852). — jfr KRONO-IMMEDIAT. — särsk. (fullt br.) hist. i uttr. immediat stad.
a) i fråga om ä. förh. inom tyska riket: stad som omedelbart sorterade under riket (kejsaren), riksomedelbar stad, riksstad. Frågan var nu .. om .. (Bremen) vore en immediat Riks-Stad, eller en så kallad mediat Landt-Stad. Schönberg Bref 2: 250(1778; ang. staden Bremens förh. till Sv. enl. westfaliska freden).
b) i fråga om ä. sv. förh.: stad som i fråga om handelsrättigheter icke låg under en annan stad. Förordne wij denne Stadh LandzCrona til een immediat Wår och Rijksens Nederlagsort, Handels- och Stapel-Stadh. Stiernman Com. 3: 137(1663).
Avledn. (†): IMMEDIATET, f. (-die- 1649) till a: ställning ss. riksomedelbar stad (riksstad). (Invånarna i Bremen) begärdhe, det dhe måtte blifva vidh deras immedietet. RP 13: 221(1649). Schönberg Bref 2: 251(1778).
