IMMERGERA im1ärge4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. jfr IMMERSION.
Etymologi
[jfr t. immergieren, eng. immerge (ävensom immerse), fr. immerger; av lat. immergere, neddoppa, av in- (se IN-, pref.1) o. mergere, doppa]
(knappast br.) astr. om himlakropp: inträda (i ngt, t. ex. en annan himlakropps skugga, l. på ngt, t. ex. en himlakropps ”skiva”). Tidsmomenterna, då både hennes (dvs. solens) och månens vestliga bräddar immergerade på alla fem håren i Transit-Tuben. VetAH 1817, s. 17.
